En kvinna förlorar sin man och sin dotter i en bilkrasch. I ett försök att göra sig av med sitt förflutna säljer hon deras gamla hem, gör sig av med alla sina ägodelar, och byter tillbaka till sitt flicknamn.
Filmen går i blått, vilket symboliserar hennes kyliga avståndstagande. I en scen finner hon ett tjänstefolk som står och gråter i ett hörn, emedan hon själv inte vill ge efter för sin smärta. När hon simmar låter hon dock tårarna flöda, då det inte syns.
Hennes man var en stor kompositör, vars sista verk aldrig gjordes färdigt. Vissa scener tonsätts av korta, ödesmättade stycken ur den ofullbordade operan. De fungerar som intensiva påminnelser om den tragiska händelse hon försöker undantränga.
Kort sagt är det en film som är både estetiskt tillfredsställande och känslomässigt gripande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar