tisdag 9 mars 2010

The Secret Of Kells

Kvällen före Oscarsgalan såg jag den oscarsnominerade animerade filmen The Secret Of Kells. Jag slog igång den utan att ha någon aning om vad jag skulle förvänta mig då jag varken visste vad den handlade om eller vad det var för slags film. Den är regisserad av Tomm Moore och Nora Twomey och det var lite svårt att räkna ut vilket land filmen egentligen kommer ifrån då en mängd studios i Europa tycks medverkat, men jag tror att filmen ursprungligen är belgisk.

Hur som helst var den här filmen en fröjd! Den handlar om en pojke vid namn Brendan som bor i ett litet samhälle under medeltiden. Byn är helt isolerat tack vare en enorm mur som byöversten Abbot Cellach har tänkt ska skydda folket från barbarer från norr. Medan muren byggs får Brendan i uppdrag av en författare att hjälpa honom att göra färdigt den mest perfekta boken någonsin: The Book Of Kells. Under sitt uppdrag möter han både faror och vänner, mörker och ljus.

Som ni ser på bilderna är filmen fantastiskt vacker, och även musiken är oerhört angenäm. Hela den audiovisuella upplevelsen är en explosion av färger och former. Att cirkeln är den perfekta formen är genomgående i hela filmen och konststilen känns stundtals som om en John Bauer på uppåttjack hållit i pennan.

Tempot i filmen är högt och vi färdas från den ena händelsen till den andra i rasande fart. Jag är en av dem som har svårt att uppskatta all sång som det vanligtvis bjuds på i animerade [Disney]filmer då det ofta kan kännas både krystat och långdraget. Det finns dock endast ett enda sångstycke i The Secret Of Kells, och det är ovanligt uthärdligt (dels för att det är ganska kort och dels för att det är ganska fint). Engelskan som talas i filmen har någon underlig brytning som jag har svårt att sätta fingret på, men det gör faktiskt bara upplevelsen bättre då detta på något vis ger en extra dimension till den isolerade känslan som finns i byn.

Jag gillar verkligen The Secret Of Kells och skulle i princip kunna rekommendera den till alla som gillar animerat. Jag ser ytterst sällan på animerade filmer och barnfilmer själv, men denna var väl värd undantaget, så även om man inte är något superfan av genren så är det mycket möjligt att man gillar den. Man kan också tycka illa om den antar jag, men det kändes inte så medan eftertexterna rullade.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar