Jag är inte den som uppskattar musikaler i vanliga fall, alla hurtiga dans- och sångnummer är ofta bara som en flisa i ögat. Men Grease är faktiskt helt i min smak.
Det är en enkel kärlekshistoria mellan Danny (Travolta) och Sandy (Newton-John); de har spenderat en ljuvlig sommar tillsammans, och återser varandra när det visar sig att de går på samma skola. Danny är dock en helt annorlunda person när han hänger med sitt coola kompisgäng, och han måste dölja sitt romantiska jag som Sandy föll för. Nog om det, allt löser sig så klart till slut.
Varför är det då en bra film? Jo, helt enkelt för att det finns en hel del underbara låtar, och för att John Travolta är en jäkel på att dansa. Dessutom tar filmen vara på det bästa av femtiotalets färgglada kläder.
Jag är inget stort Travolta-fan, men ibland får han till allting helt rätt - ett annat exempel är Pulp Fiction (där han också briljerar med sin dans). Dannys coola attityd, med hundra ton vax och svart skinnjacka, uttrycks på bästa sätt genom hans sprattliga dansrörelser.
De finaste stunderna i filmen, förutom den utsökt komponerade slutscenen, är ändå Sandys och Dannys ballader. Lyssna och njut, och lägg märke till den fantastiska ljussättningen i Dannys ballad, när han står i motljus, och den lila röken reser sig bakom honom. Som min vän Gunnar sa: "Det här är kitsch!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar