hype

MGMTs nya skiva "Congratulations" (<---länk) är ju asbra. Det var ett lyckosamt val det där med att byta inriktning - bort med electron och in med psykedelisk poprock med 60-talsvibbar.

Nu har även Deloreans nya skiva Subiza (<---länk) släppts! Lyssnar på den just nu, ska bli spännande att se hur den motsvarar de skyhöga förväntningarna (som jag försöker skruva ned för att kunna uppskatta den för vad den är). Vid första intrycket, efter att ha lyssnat på typ fem låtar, verkar den inte lika intressant som den föregående EP:n. Men vi får väl se vad slutbetyget blir..

Broken Bells - S/T

Så var det då dags för mig att ta itu med Broken Bells självbetitlade debut. Det vi har att göra med här är alltså James Mercer (The Shins) och Brian Burtons (Danger Mouse) gemensamma projekt som kom ut som fullängdare den 8:e mars 2010, ett samarbete troligtvis uppkommet ur Danger Mouse och (tragiskt nyligen bortgångne) Spaklehorses projekt Dark Night Of The Soul, tillsammans med David Lynch, där James Mercer gästade på två låtar.

Vad är då detta för påhitt? Va? Jo, det är Mercers fagra stämma ovanpå Burtons otroligt välproducerade musik. Egentligen är det precis vad man kan förvänta sig av detta samarbete. Varken mer eller mindre. Burton är som bekant den instrumentala hälften av moderna soul-duon Gnarls Barkley och har producerat bland annat Gorillaz uppföljare Demon Days. Gemensam nämnare för allt producerat av Burton är att det låter bra och har det där lilla extra som gör att man tänker "vem har producerat det här egentligen?" Och när man lyssnar på The Shins så tänker man "vad bra musik, sångaren är för härlig." Kort och gott: Blanda, skaka och förtär!

Broken Bells är en genomgående riktigt bra platta. Men än dock så är den inte mer än vad jag förväntade mig, och blir något förutsägbar efter ett tag. Det gör inte så himla mycket egentligen, men frågan om det finns utrymme för en andra skiva av duon är tveksam, om de inte bestämmer sig för att flippa ut lite. Jag menar inte att det på något sätt skulle vara en självklarhet att de någonsin skulle komma att släppa något mer tillsammans, men vill man inte som artist ändå att ens lyssnare ska vilja det, att kunden ska vilja ha mer? Jag inbillar mig det.

Avslutningsvis vill jag specifikt nämna låten The Ghost Inside som är något alldeles extra. Sen ska jag också konstatera, även om det förra stycket kanske came across som lite negativt, att Broken Bells debut är väl värd att utsätta öronen för. Det är trots allt en väldigt bra samling låtar som Mercer och Burton bjuder på. Det ska vi inte glömma. Eller nu vet jag, gå in på Spotify och bedöm själva!

Fionn Regan - The End Of History

Jag sitter och lyssnar på Fionn Regan, den irländske singer/songwritern, och närmare bestämt hans Mercury-nominerade debut från 2006. Det är en salig samling melodier med fokus på sång och akustisk gitarr. Fin musik för fina stunder. Så är man på humör för lite indie-pop så kan jag enkelt rekommendera denna skiva.

Finns på spotify! tillsammans med hans nysläppta uppföljare The Shadows Of An Empire som jag snabbt kan nämna är betydligt rockigare till sin natur.