The Road utspelar sig efter ”den stora katastrofen” som har utplånat nästan allt liv på jorden. Kvar finns ett fåtal människor, som försöker klara sig så gott de kan. Bland de överlevande tillhör en man (Viggo Mortensen) och hans son (Kodi Smit-Mcphee). De lever i en grå, enslig värld som, både bildligt och bokstavligt, har mist all sin värme.
Varje dag gäller liv och död, och innebär ett ständigt letande efter mat. Man måste också hålla sig undan från dem som i ren desperation blivit kannibaler. Men så länge fadern och sonen har varandra kan de hålla livsglöden uppe, och inte ge upp som deras hustru/moder gjorde.
Far och son lär sig av varandra på olika sätt. Fadern kan stundtals vara onödigt brutal mot andra, i kampen för han och hans son överlevnad, men då protesterar sonen och visar prov på en stor mänsklig medkänsla.
De är på väg mot kusten, där allt ska bli bättre – det är i alla fall vad sonen tror. Fadern verkar dock inte hysa något hopp om någon framtida lösning, utan fokuserar på att klara av vardagen. Som tittare får man inte heller intrycket av att kusten kommer att erbjuda någon mirakulös lösning på deras problem. Filmen känns snarare som en vandring utan mål. Det är inte så konstigt med tanke på att författaren till filmens bokförlaga är en viss Normac McCarthy, som även skrivit den nästan lika kalla och brutala No Country for Old Men.
Överlag är det en dyster och melankolisk film, med vissa vidriga scener som visar på hur hemska människor kan vara i nödsituationer. Men den intima far-och-sonrelationen, som gestaltas av två lysande skådespelare, erbjuder ett litet ljus i mörkret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar