Massive Attack är tillbaka med färskt material för första gången på sju år. Och det är bra. Heligoland öppnar med en ton som direkt för tankarna till låten Only You av Massive Attacks Bristol- och triphop-syskon Portishead. Det är låten Pray For Rain med sång av Tunde Adebimpe (TV On The Radio) som Massive släppte digitalt redan i september förra året. En helt okej öppnare. Sedan blir det bättre och bättre, fram till fjärde låten. Det är bandets gamle trotjänare Horace Andy som bjuder på sång i Girl I Love You som i stort sett är en tråkig version av Angel från 1998 års Mezzanine (som ni har hört i Guy Richies Snatch).
Nej nu får det räcka med referenser och skit. Man fattar ju ingenting av det jag just skrivit om man inte redan är ganska insatt, nu ska jag försöka vara lite tydligare. Heligoland är en spännande skiva som jag redan avnjutit en hel del. Vissa låtar är bra (Babel, Splitting The Atom, Psyche, Atlas Air), vissa skulle man lika gärna kunnat vara utan (överraskande nog Saturday Come Slow med Damon Albarn på sång) och vissa är härligt psykadeliska (Flat Of The Blade). Sen finns det en låt som är så bra att jag härmed gör ett helt nytt stycke bara för den.
Sådär ja. Låten som mycket väl kan vara en av årets absolut bästa är Paradise Circus med Hope Sandoval på sång. Första gången jag slog igång den förfördes jag direkt av dess harmoniska klang och klapp. Den är minimalistisk och vacker. Låten mörknar senare i ett dovt piano följt av ett crescendo av stråkar. Mycket bra! Jättebra!
Kort och gott är Heligoland en platta väl värd att lyssna igenom både en och två gånger, om än stundom ganska intetsägande och ibland rent tråkig. Det är inte en skiva som förändrar världen. Men det behöver den inte vara. Den duger som den är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar